mindremillan.blogg.se

För jag vet att en förlust alltid är en förlust.. Att en sorg alltid är en sorg..

Att smärta alltid är smärta.. Att saknad alltid är saknad..

O jag vet att det finns både släkt, familj o vänner som älskar..

Jag vill inte förminska det.. Jag vill inte ignorera det..

Och jo, jag både förstår vad ni känner o jag är ledsen för er som går igenom den sorgen nu

o har gjort det en tid..

 

JAg kan inte dela det med er.. Men jag kan förstå det..

 

Det som verkligen berört mig i det här är när jag lämnar just det här dödsbudet till min 19 åriga dotter o hennes reaktion är en djup suck o kommentaren Äntligen..

Jag vet att hon varit rädd för människan.. Men att den rädslan varit så stor är nåt jag inte helt har kunnat greppa eller förstå..  Att hennes oro har varit så stor att det har varit ett hinder hos henne på det sätt det uppenbarligen har..  Jag vet mycket väl att hon har tycket det har varit obehagligt att vistas i Hälsingland, åka buss o tåg osv pga av den här människan.. Jag upplever att hon kände en lättnad.. O det är ju väldigt skönt att se hur stenar faller från sina barns axlar o ur deras bröst..

 

Jag kan inte annat göra än att ta det på mig..

Jag fattade så otroligt dumma beslut o min unge har fått betala ett högt pris pga av det.

Rädsla, otrygghet o avsaknad av en del viktiga saker både känslomässigt o ekonomiskt är en del av de sakerna..

JAg vet att jag inte kan kompensera upp det i efterhand.. Men hon ska aldrig någonsin behöva tvivla på att jag är o vill vara där för henne på alla plan som finns.. Det viktigaste för mig är att hon vet att hon är villkorslöst älskad o att hon är trygg..

Även om hon inte alltid tror på det..

 

JAg tackar människan som kom med beskedet..

Till stor del för att det gav min unge lite ro..

 

För min egen del har jag inte riktigt trott att jag varit så pass påverkad av den

manen ännu.. Jag har inte sprungit omkring o varit nervös eller rädd öfr att han ska hoppa fram bakom nåt hörn eller så men ändå någonstans.. Alla de hotelser som runnit över de läpparna har ändå gjort att man liksom kikat bakom o runt hörnet under "de där" dagarna..

Jag kommer inte att behöva möta den här människan med ett vapen i handen eller ens fundera på om eller NÄR han faktiskt tänker sätta den där kulan i huvudet på mig, det har varit en visshet för mig, förr eller senare kommer den, jag ahr inte vetat när, var eller hur.. Men just det "löftet" har jag räknat med att han skulle hålla..

 

Det skrämmer mig lite att skriva det men jag känner mig fri, jag känner att jag får luft hela vägen ner i lungorna..

 

O återigen, jag känner med er som sörjer även om jag inte kan dela den sorgen...

 

Ha en fin dag <3