Ibland undrar jag varför alla gnäller..
När de i slutändan har tak över huvudet, mat i magen, fler grejjor än de behöver, mår skapligt, både fysiskt o psykiskt, har nån att älska, älskas av nån, barnen mår hyfsat o livet liksom rullar på...
Jag kan förstå att man tycker livet är både orättvist, snett o illa när man saknar de sakerna hela tiden men det är ytterst få som gör det..
O de som faktiskt gör det är inte de som gnäller över det..
De låter mer eller mindre som om de hyllar varje sekund av livet de lever.. Det kanske är bara jag som har en del riktigt bittra o buttra personer som är såna.. jag vet inte.. O kanske är jag löjlig som tycker att de gnälls för mycket.. Som över den där tröjan på HM som man inte hade råd att köpa... Öööh, då tänker jag på de där stackarna som sitter o syr för HM i alla möjliga o omöjliga länder där de inte ens får betalt tillräckligt mycket för att kunna BÅDE bo o äta under samma dag...
Elelr den där mnniskan som går till tandläkaren på en undersökning o håller på att gå upp i lomningen för att et kostar en nästan halva hyran,.. Jaa.. Men det du KAN ju gå till tandläkaren o få hjälp i alla fall, du slipper gå med tandvärken, du slipper gå till hovslagarn som man var tvungen till tidigare..
Jag tänker på den här människan som tittar i kylen o ser lite alltmöjöligt smått o gott men tycker att det saknas
nåt att äta när det finns folk både i vår nähet o längre borta som inte har en chans att ens öppna en kyl.. De får plocka bär i skogen eller vara utan.
Jag tä'nker på den där som ska till doktorn o är livrädd för att den ska måsta ta en blodprov när det finns folk som går genem varenda dag av sitt liv i rädsla för att itne överleva nästa timme...
Visst, det är okej att livet är skit.. Det är okej att tycka att det inte finns några som heslt gklädjeämnen eller orsaker att le..
Men faktiskt. Det kanske inte skulle skada att se LITE av det som faktiskt är bra.. NÅGONGÅNG i alla fall..
ALLT i ens kliv kan inte vara mörker, olust eller hemskt även om det kan kä'nnas så ibland..
O det är klart att ingen har skitbra dagar alltid.. Men VAD blir bättre av blunda för det som är bra för at bara se det som är svart?
Jag har fått höra många gånger att jag borde vara sorgsnare, att jag borde må så mycket sämre än vad jag gör..
Öööh, vad svarar man på det då??
Tack eller`???
Jag kanske är lite dum men jag kanske väljer att se på mina erfarenheter som just bara erfarenheter.. Visst har de påverkat mig.. En del riktigt negativt o det bär jag så klart med mig.. Men betyder det verkligen att jag måste gå genom resten av mitt liv o älta allt som har gjort skada?
VAD skulle bli bättre av att gick o lade mig på kyrkogården med ungarna?
Elelr att jag hade slutat leva nbär de dog? eLELR ATT JAG TILLBRINGADE MITT LIV I TÅRAR FÖR ATT DE INTE FINNS HÄR? I min värld skulle inget vara bättre omn allöt jag såg framför mig var deras gravstenar, min egna blåmärken o sånt..
Jag ser IDAG!!!
O det är det jag behöver göra för att se en framtid..
Det är vad jag behöver göra för att uppleva glädje, ömhet o kärlek för de som står mig nära..
Det är ett val jag har gjort,..
O de flesta har faktiskt möjligheten att välja hur vi ska betrakta vår egen närvaro i livet...
O så många väljer att gömma sig bakom sin bitterhet o sorg som om dt vore det enda val de har..
O jo dodå..
Fortfarande rökfri o inte alls särskillt jobbigt:)
HA en fin kväll <3
