Hmmm...
Finns saker som jag borde släppa.. Ibland är ryggsäcken tung...
Ibland känner jag; ilska, oro, ångest, misstänksamhet, avundsjuka, misstro, maktlöshet, att jag ahr gett upp, att jag BORDE ge upp.. Jag kan känna att jag är meningslös och hopplös och att den enda egentliga uppgiften jag har är att säga ja tack och helst borde jag se glad ut och ljuga för omvärlden medans jag gör det...
Ibland känner jag att jag borde säga att jag itne för en enda sekund tror på det lilla som sägs.. Att jag firtfarande har tvivel.. att jag fortfarande inte tycker att saker och ting är utredda eller nog pratade om... Iblad känenr jag att jag vill slå, sparka, skrika och ligga på golvet och gråta som ett barn...
Ibland vill jag faktiskt låta den känslokalla delen av mig växa sig oändligt stor.. Och stark.. Så till den grad att känslor överhuvudtaget blir oviktiga.
att det inte längre spelar nån roll.. Att ord och löften slängs åt sidan.. Att nya vägar och dörrar öppnas.. Att jag om de itne öppnas faktiskt slår in dem och TAR den platsen som jag gjort tidigare... Att jag börjar "jaga"..
När de känslorna kommer då vet jag att jag är sårbar...
Och ajg vet att jag är nära att gå loss i ilska och anklagelser...
Och jag vet NÄR de kommer...
Jag vet VARFÖR de kommer...
Och orsakerna ligger utanför min kontroll..
Och även om jag skulle sätta ord på dem inför de människor som håller den kontrollen så skulle jag ändå matas med lugnande lögner.. Och ajg skulle VETA att det var just det.. Lugnande lögner.. Elelr jag TROR att det bara är det i ala fall.. För HUR skulle jag veta att det faktiskt är sanningen som serveras... Det vet jag ju aldrig... Jag hör ju bara ord.. Jag har sagt förut att ord inte betyder något.. Att de är oviktiga.. Så är det ju faktiskt inte.. klart att ord är viktiga.. Men det i vissa fall krävs det att de där orden bevisas också... Och det är svårt att bevisa sin trovärdighet... Och det är svårt att släppa de människor som missbrukat ens tillit.. Och när det känns jobbigt att försöka släppa in så blir det ännu svårare att på ett bra sätt föra en diskussion om problemet.. Och ännu svårare blir det när frågor aldrig besvaras.. Eller när frågorna kringgås...
Eller när det som gjort ont vänds till att handla om den andra personen och dennes egna bagage..
Jag har varit ganska öppen med mitt liv, känslor och hur jag är och upplever saker.. Men jag känner i den här stunden att det inte går fram.. Alls... Och det gör mig illamående och ännu mer misstroende...
Tror jag har funderat klart för ikväll.. Och lär vara 100% avstängd i morgon... För jag vill inte säga eller skriva nåt elakt till nån.. Så kanske är det ås att jag går in i det stora känslokalla... För jag behöver det...
Ha en fin fredag och lördag!!!
