mindremillan.blogg.se

Om hur smärtsam kärleken är...  Jag kan inte låta bli att undra VARFÖR folk påstår att kärlrk är så smärtsamt...

I min värld är det förlust av kärlek som gör ont..  När nån sårar, sviker bedrar elelr dör...  DÅ gör kärlek ont...  Och då gör ALL kärlek ont.. Spelar ingen roll om det är kärlek till vänner eller  partner en då..

Fast.. Om de här personerna faktiskt väljer att göra mig illa (för de tär ju trots allt ett val de i så fall gör) då ÄR det ju inte kärlek..  Åtminstånde inte en ömsesidig kärlek.. Oc KAN det verkligen vara kälek om det inte är ömsesidigt?

 

För min del fungerar det så här; om den jag älskar inte vill vara med mig så är det liksom någonstans självklart att inte jag vill vara med den människan heller..  Orsak; jag vill inte ge bort mig själv till nån som inte värdesätter mig..  Jag vill inte ödsla tid eller energi pånån som inte förtjänar eller vill ha det för det innebär att jag skriver ner mitt eget värde till nåt sm är gott när "det passar"..  Och där är inte jag.. Jag VET faktiskt mitt värde.. Och begriper inte folk omkring det värdet så har de inte omkring mig att göra..

 

Det betyder INTE att jag inte kan bli sårad.. Det är klart jag kan..  Men jag skulle såras betydligt mer av att jag tilåter nån att nedgradera mig till nåt som är minder värt än jag är.. Och jag har inget behov att låta nån behandla mig illa..

 

Jag har förlorat många människor som har stått mig nära..  Människor jag har tyckt om..  På olika sätt.. Både genom svek och död och på andra sätt... Alla de sätten ÄR smärtsamma... 

 

Jag har oxå förlorat människor genom att JAG har svikit, bedragit och sårat dem.. Iblnad medvetet.. Och ibland av ren o skär dumhet..  Och DÄR ligger det som verligen är smärtsamt...  Att det är MITT eget fel att de är borta..  Att jag varit så förbannat dum att jag stött bort dem på olika sätt..  Jag har många gånger försökt att prata med en del av desssa människor.. inte för att försvara mig...  Men för att från botten av mitt hjärta verligen be dem om förlåtelse..  Och de tär ännu mera själviskt än när jag faktiskt gjorde dem illa.. jag har egentligen ALDRIG bett om ursäkt för att jag vill läka ett sår jag har orsakat.. jag har alltid bett om ursäkt för att JAG ska ha mindre ont av de tjag har gjort..

 

Det är av helt fel orsak jag har bett om ursäkt med andra ord.. Det är först på senare år som jg har börjat be om ursäkt av rätt anledning.. Nämligen att hjälpa till at läka de sår jag varit med att skapa.. jag vett att en usäkt inte läker sår men jag vet att om en genuint menad ursäkt framförs så ger ajg de människorna en möjlighet att i alla fall kunna gå vidare och kanske rent av ställa de frågor de behöver få svar på.. 

 

Jag vet att jag sårade MÅNGA under tiden innan jag blev nykter.. Jag vet att många av de ärren ännu inte är läkta.. Jag vett det finns en misstro och misstänksamhet hos en del av de människor jag gjort illa.. Och jag förstår det..  Jag kan inte använda missbruk som en ursäkt.. Och ajg vill inte heller..  För det handlar itne om det.. Det handlar om en brist på egenvärde.. Och brist på goda värderingar.. Och ne alltför riklig egoism..   För de tär enda orsaken till att jag ahr gjort det jag har gjort.. Jag VILLE göra det..  Och jag gjorde det helt utan tanke på nån annan... 

 

Jag var ett svin.. Jag har fått mindre skit än jag borde haft..  Jag borde ha bökat och bott med grisarna..

Jag brde inte ha förlorat vänner, jag borde ha varit tvungen att möta dem.. Jag borde ha varit tvungen att förstå hur ont jag har gjort dem.. Och det har hunnit i kapp mig idag.. Eller det kom i kapp mig för några år sedan.. jag har bara itne skrivit om det..   

 

Jag ahr varit nykter i 13 år i år...  Och det är egentligen bara de senaste 8 åren jag har förändrats..  De första 5 åren av nykterhet var inget annat än en lång resa till att börja kunna fungera i en värld utan allt skit.. Jag lärde mig vem jag var.. jag lärde mig hur saker o ting fungerade i ett vaket tillsåtnd.. jag lärde mig känslor. Eller jag började lära mig att identlifiera känlor och sätta ord på dem..  Och det är i ,ångt och mycket så att MÅNGA av er kanske vet vem jag var.. Ni kanske vet hur jag var.. Vad jag gjort... Ni kanske tror att ni vet varför jag gjort det..

 

Men ytterst få av er vet vem jag ÄR..

Ytterst få vet vad som driver mig, vad som får mitt hjärta att bulta hetsigare. VAd som får mig att explodera avilska eller sorg..  VAd som får mig att lägga av ett asgarv eller bara känna den där innerliga värmen och tacksamheten..

 

En sak som fortfarande kommer upp då o då, i synnerhet när jag träffar människor som jag kanske itne har så nära relationer till är hur jag faktiskt kan leva efter att barnen dog.. Eller hur jag hittar orken att skratta, hur jag kan vara glad..  Jag säger till dem att allt händer av en orsak..  Fast egentligen tror jag att den riktiga orsaken ligger i att jag dels är positivt lagd.. Vore jag en negativt lagd person skulle jag förmodligen älta och säkert vara extremt deprimerad.. Men jag fick ju så bra hjälp med allt både på EE och Murars.. 

 

Så hur var de tnär barnen dog då? JAg vet faktiskt itne..  Jag existerade knappt.. jag har nästan inte minnen.. Bara en del fragment och inget egentligt tidsbegrepp.. Så det är 1½ år som är lite försvunnet ur mitt liv där...  Trots terapier och samtal till höger å vänster så är det som om jag levde i en bubbla då. Avskärmad. Först när vi kom på EE och när min dåvarande man blev bortkörd därifrån börjar jag få begrepp om saker igen..   Jättekonstgt men jag tror att det handlade oma tt när han försvan och det fanns en trygghet i en del männsikor omkring mig (bårde personal och andra gäster) jag kände mig för första gången beskyddad.. Och som om att någon stog på Heidis och min sida och ville oss väl..   DÅ sprack min bubbla och jag har innen därifrån och  framåt igen:)    Det finns massor av männsikor ajg faktiskt borde tacka oxå..  Och det är ALLA på  EE Venngarn under våren 2002 och hela Murars från 2002 och framåt och s klart familj och vänner...

 

Jag antar att jag dessutom borde nämn dem jag vill be om ursäkt oxå...  Och det gör jag gladeligen om de tär så att det faktiskt skulle hjälpa nån.. Jag vet bara inte alla jag har gjort illa..  Det är sökert fler än jag kommer på så om du känner att du vill ha en ursäkt från mig..  Eller en förklaring.. Så ger jag dig gärna den om jag har den.. 

 

Nu ska jag till o städa av här..

Ha en fin dag och var rädda om varandra:)

<3