Ensam eller gruppträning??
JA för mig finns det bara 1 enda svar på det.. Ensam...
Och varför?? Jo för om nån annan är med så blir det svårt att behålla fokus..
Och kan jag inte behålla fokus på det jag gör så förvinner även ork, lust och vilja..
Det är inte nödvändigtvis så att det egentligen är störande eller flabbande eller pratande som distraherar utan det är blotta närvaron som ställer till det..Även om närvaron är en älskad och välkommen närvaro så tappar jag MITT.. Om nu nån kan förstå vad jag menar..
Så även om ag har funderat på det här med att träna MED nån för att öka motivation och det roliga i det så går det tyvärr bort.. Det enda jag hittar när det kommer till motion MED nån annan som faktiskt fungerar så är ddet ut o gå...Det är roligare.. Och det kräver inte riktit nåt större folus heller.
Underligt det där..
Så hur lyckas de där som inte kan träna på nåt anant sätt i grupp då??
För min egen del är det ju uppenbaligen uteslutet och det bästa vi har kunnat göra är att köpa hem de roddmaskinen och gåbandet för även om det blir korta stunder på gåbandet så blir detju ialal fall..
Jag skulle gruva mig för att åka till stan o träna på nåt gym för jag skulle aldrig känna mig ftsiskt utmattad eller ha mjölksyra och skulle aldrig känna mig nöjd för jag vet att det skulle ta mer på psyket än på kroppen..
Och lets face it., Det är kroppen som behöver på sig..
Jag önskar att jag vore en sån där som kan få bättre kondition och muskelmassa i närvaro av andra. Men det kanske är samma sak med det här som med resten av mig..
Att jag trivs allra bäst för mig själv.. Att jag verkligen gillar att grótta in mig i det här med spm och stanna där.. Och det kan jag inte göra med folk omkring.. Just för att det blir en distrakrion att se andras rörelser, höra andras andetag och allt sånt.. Och det må vara nåt smått och betydligt för andra människror. Men för mig blir det ett hinder..
Nää, jag tror ajg stannar kvar här hemma i lugn o ro och faktiskt kör slut på mig och känner mig nöjd och mör i kroppen framför att göra som de felsta andra och bege mig mot gymmet och distaktioner..
Så här lyckas jag hålla mig motiverad även om jag gruvar mig VARJE morgon för att sätta fart..
Väntar fortfarande påatt det där "vad skönt att träna, jag längar" ska sätta in.. Och efter (snart) ett år borde det väl sätta in?? Okej.. Jag tycker att det är skönt att ro.. Men INTE förrän efteråt:D
När jag har kommit fram liksom:D När jag vet att kaffe o macka belönar mig. När jag vet att duschen är närmare.. När ajg vet att jag kommer att fixa dagen utan värk.. När jag vet att det finns ork (för utan rodden blir jag lat och orkar ingentong) för hur underligt det än är så orkar jag MER om jag kör slut på mig om morgonen..
Jag vet inte varöfr.. Omd et har med syresättnig av kroppen att göra. Jag blir piggare, gladare, stabilare..
S nu blir det kaffe o macka och sen en dusch:)
Sen ska jag tejpa ihop nån låda till och tömma det sista i storskåpet så dår vi se om det faktiskt blir rivning av detsamma sen:)
Ha en fin dag:)
<3
