mindremillan.blogg.se

Har en vän på facebook som just skrev att hon HATAR sin ADHD..  Och det gjorde mig ont.. Och ajg blev lite konfunderad.. Och så ställer jag mig frågan VAD finns att hata i de här 4 bokstäverna? Okej jag har 2 saker jag verkligen tycker illa om med det. 

 

1: när jag blir okontrollerbart arg och INTE hinner distrahera mig för då kan jag bli både våldsam och skrämmande..

Jag jar skrämt mitt barn flera gånger och jag har dessutom varit lite handgriplig med henne..  Aldrig slagit men jag har tagit tag i under vansinne och det var fruktansvärt när jag begrep vad i helsike jag gjorde..  Efter det har jag VERKLIGEN försökt att skärpa mig..Men jag vet oå att om jag känner att jag blir arg och nån inte ger mig andningsutrymme så kan jag slå över i vansinne. Jag ahr slagit över 4 ggr i mitt liv, dottern är 1 av dem.. Ochd et är det läskigaste jag någonsin varit med om.. För man säger att man ser rött.. Det gör amn inte.. Det blir svart...  Och det blir itne ljust mer. Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ahr gjort under de 4 tillfällena..  men jag är glad att det inte är flera gånger det har hänt.

 

2: När den där sorgdagen kommer.. Den kan komma hekt utan orsak och den bara är där.. Då har jag lärt mig att istället för att skjuta bort den och dra ut på den i flera dagar då det faktiskt blir en mycket längre period av inombords smärta när ajg försöker att låtsas att den inte fär där så bjuder jag in den, omfamnar den.. Jag frossar i sorgliga filmer och tillåter mig att gråta desperat när helt det kommer över mig.I köker.På gräsklipapren elle rnär det nu månde vara.. Så får det vara en sån dag av gråt, ångest, samvetskval och sorg.. Och när den dagne är över så ÄR den faktiskt över.. JAg är tillbaka som den skruvade, glada, underliga och rusande människa jag är.. JAg börjar faktiskt lära mig att tycka om HELA mig..  Men de där jättelånga topparna och med de där kortare dalarna..

 

Så vad är det jag tycker om då?

En kort sammanfattning är: