Bra o mindre bra..
Dagens bästa är att vi var in till svärmormor:)
Hon var in o fick sig en pacemaken igår och hon är redan mycket mer på gång och med:)
Piggare, gladare, varmare och med betydligt mycket mera färg i ansiktet:) Var helt underbart att träffa henne idag:) Tågan var liksom tillbaka:) Och humöret var bättre oxå:) Trodde att hon skulle vara lite medtagen med icke:)
Känns som om hin är piggare nu än vad hon varit på länge:) Hoppas innerligt det fortsätter så och om vi ser till hur hon var för en vecka sedan så är det eb betydlig förbättring och nu är det bara å hoppas på att hon får komma hem snart igen.. Jag vet.. Men det skadar itne att vara lite optimist:) Om jag försöker längta hem henne riktgt mycket så kanske kanske kan hon vara hemma innan Käraste åker på jobb igen:) Så kan jag åka in o hjälpa henne lite ett par ggr i veckan i alla fall om hon behöver det.. Om inte nnat känns d4t ju bättre för en annan och se att det går bra för henne,, Och så kan man ju alltid hoppas på att det här var tredje helg systemet barnen har håller i sig oxå och iten att det ger med sig om/när hon kommer hem igen. Jag tycker nog att de gott att de kan komam hit i skift övr helgerna faktiskt.. Hon är trots allt rätt gammal.. Och det kanske är dags att de finns där vid hennes sida och ger henne lite tillbaka.. Hon har fött dem, gött dem och allt anat en manna gör för sina barn och någonstans oh någongång kan man ge det tillbaka.. Förefträdelsevis då på ålderns höst.. inte för att jag själv har nåt emot att åka dit och hjälpa till med det som behövs.. Tvärtom faktiskt.. Men för att de är hennes barn och det är dom som är henne närmaste i hjärtat så klart. Ens ungar är väl alltid ens ungar oavsett ivilken ålder de eller ens egen.... Och det är klart att hon vill ha tid tillsammans med dem så länge hon kan.. Och så länge hon är klar att uppskatta den borde de ta tillvara på henne... Utan knussel och gnäll och att hon ska behöva känna sig besvärlig.. Hon är jätte rädd för att verka besvärlig.. Och det är hon inte. Inte ens i närheten.. Alla har vi väl våra små egenheter som gör oss till dem är.. Även om man råkar bli gammal.. Och de tär väl inget som ska behöva ligga oss i fatet. Krama om och bara vara sällskap räcker så långt.. Och äta lite kakor o dricka kaffe;D Nåja.. jag är skitglad att hon är på bättreingvägen:) Kanske vi rent av kan få med henna på kaffe på Havtorn igen nån gång framöver oxå:) Hon gillade det:)
Det mindre bra var att läkaren ringde om svaren från röntken..
när jag hade fått Tösen för snart 18 år sedan sa de att jag "snedställd" i höften. Jag ahr väl egentligen alldrig känt av det.. Nu tog de bilder på den för att jag ahr haft jobbigt med den i nåt år.. Och jodå.. det fanns en deformation och en begynnande artros.. Sjukgymnast eller ortoped var väl hans första fråga och jag högg genast på sjukgymast till å börja med.. Ortoped så känns det iksom mer som om det inte ska gå att göra så mycket med det annat än att de ska in o karva och karvande har jag fått nog av om det inte är absolut sista utvägen... Finns det ingen anna väg så okej men OM det skulle räcka med sjukgymnast o övningar därifrån så skulle inte jag kunna vara gladare..
Ändå äR det faktiskt skönt. Jag är med andra ord inte BARA lat o otränad och gnällig.. Det GÖR faktiskt ont och det finns på bild:D Ja jag vet, det är löjligt men jag tvivlar faktistk på mitt eget vett ibland när det ena veckan går riktgigt bra och sen närstföljande jag knappt kan gå.. Låter kanske konstigt men det är faktiskt så.. Tycker ibland att det gör säkert skitont bara för att jag itne har rört på mig tillräckligt.Och visst är det så.. Att jag avrit både för lat och för att jag är tung.. Och den ena av de 2 är ju iofs obeoende av vikten men artrosen ÄR ju faktiskt vikt relaterad så det är väl bara till o fortsätta på det sätt jag redan gör.. och orsaken till att det gör ont är förmodligen en kombination av de båda.. Så länge jag iten hade brosk"förfall" gjorde deformeringen nån större skada heller.. Men nu har ag det så då är det bara å hugga i igen och försöka se till att det fixas i den mån det går..
Nu ska jag ut i köket och fixa kvällen middag)
Det bler tacos och ajg t'nker INTE lägga upp nåt recpet pådet för det känns så miningslöst.. Lr ju itne finnas en enda människa som int redan vet hur och vad det är:D
HA en fin kväll.. Nu ska jag ta mitt störda huvud och min deformering ut i köket och om jag kan vara lite, till viss del, kanske, om möjigt, någorlunda normal en stund;D
Puss o kram
<3
