Ingen bra start idag!
Kallsvettas och skakar...
Det gör med andra ord mer ont än jag vill acceptera och inte kan jag göra nåt åt det heller..
Annat än stoppa i mig piller och xylocaina knölen (som idag är lite större än en pingisboll) och hoppas på att det ska bedöva huden så jag faktiskt kan pungtera aset.. För får jag bara ett pyttehål i den släpper det och jag vet att jag kommer att fungera igen.. Men när det saknas område (det brukar mörkna en som ett knappnålshuvud när den är "mogen") är det inte det lättaste att hitta någonstans att ta hål.
Som jag sa igår, jag blir hopplöst trött på folk som gnäller och tycker att en finne gör ont... Verderbörande kan gott o väl byta och ta en mina knölar innan mn gnäller till mig om finnar som inte är större än ett knappnålshuvud..
Jag tror itne folk fattar hur lyckligt lottade de är många gånger..
Ofta klagas det betydligt värre än det behöver vara.. Jag gnäller oxå.. Men när jag faktiskt gör det och OM jag faktiskt gör det så r det mig övermäktigt.. Varför är vi skapta så olika och har så olika mått på "lidande"
Har sattd et som en regel att försöka undvka gnllande och tycka "synd om" inte bara för mig själv utan även i min attityd gentemot andra.. INGET blir bättre för att jag springer och "tycker synd" om nån.. Inget blir bättre för att ajg tycker synd om mig själv heller så jag försöker låta bli.. Har jag ett problem försöker jag hellre hitta lösningar..
För varje problem FINNS nämligen en lösning... I det här fallet vore det enklaste att åka in akut och få en skalpell instuken i skinkan.. Utan bedövning.. För det tar inte när det är en pågående infektion.. Problemet med det är att jag efter alla dessa år vet exakt hur smärtsamt det i sin tur är.. Jo ondare omogen knöl desto ondare gör det n är de trycker in skalpellen.. Och det gör ont nog i friskt kött.. I sjukt kött gör det så pass ont att man nära nog (och det har hänt) slår eller sparkar den som står där fr att "hjälpa" till att ta bort det odan.. Ont ska med ont fördrivas är e av de få gånger det faktiskt stämmer.. Rent boktavligt då..
Annars är det nog begränsat till terapisessioner.. För det gör oxå ont ills man börjat läka.. Sen är det mer utvecklande och insiktsberikande... Om man nÅGONSIN vågar besämma sig för att vara ärlig i det som gör en skör.. För där är det oxå en viktig sak.. man måste bestämma sig för att lita på den man har framför sig.. Och det är inte lätt.. Men det är end vägen.. För hur man än vrider o vänder på det s har INGEN rätt att använda sin vänenr som psykologer.. VArför?? Jo för att ens vänner ÄR i regel inte psykologer, har itne vare sig erfarenheten eller kunskapen att hjälpa dig ur de problem eller tankegångar man har.. För det andra är det orättvist att lassa över allt det obearbetade och trasiga i ens själ på nån som itne vet hur de ska hatera det. Det bli att lämna över ett stort känslolass på en människa som har alldeles egna bekymmer o problem och det kan bli övermäktigt för den berörda vännen och riken är alltid där att mandrar ner en god vän i dåöigt mående för att man "lämpar över" allt sitt och anser att det är vännens skyldighet att bära 2 psykologiska smärtolass medans man själv går o grunnar på varför det ändå inte känns bättre för att man fått ur sig.. Orsaken där är ju för att det iden närmaste miljön likföbannat då är total infekterat..
Goda väenr ska kunna användas som bollplank.. Dde ska kunna stötta och hjälpa i samma utsträckning som vi ska kunna göra detsamma för dem men det är inte vettigt att vi ska bära varandra när den ena inte orkar gå...
Nähä.. det var morgonens funderingar..
Och nu är det lite mer av irritation för jag lär itne ta mig ner i roddmaskinen idag.. Jag kan inte riktigt sitta så att gnussa på sitsen är uteslutet... SURT!!!!!!!!
HA en fin dag.. Jag ska proppa mig full av piller, smörja och vaera allmänt sur och grinig...
Så ni vet då.. Det är LITE fel läge och gnälla till mig idag!!!!!
<3
